Idag är det exakt 3 år sedan vi for och köpte Dizzy. Det är sjukt vad tiden har gått, även om jag tycker vi har haft henne jämt!

Kommer ihåg den dagen så väl. Jag hade väldigt svårt att somna kvällen innan, vi skulle ju äntligen köpa en hund! En hund som jag tjatat om sedan jag säkert gick i 4:an. Och nu skulle vi äntligen skaffa en.

När vi kom till dom möttes vi av en väldigt STOR 7 månaders hund som blev så glad och skulle hoppa på oss. min första tanke var just att hon var stor och att vi tyckte att hennes nos var så lång. Haha, men det är den ju inte. Men då tyckte vi det.
Medans vi stod där inne och pratade med dåvarande ägare om Dizzy (eller Tiffy som hon hette då) så sprang hon omkring och skulle bita pappa i jackan, sprang och hämtade leksaker och hoppade i soffan och busade med ungarna. En riktigt livlig hund alltså:)
Och känslan att få hålla i kopplet för första gången, den var otrolig. Jag var så lycklig, brydde mig inte alls om då att hon i stort sett drog mig hela vägen till bilen. Redan i bilen märkte vi hur gosig hon var, hon slängde sig ner i knäna på mig och Sofia och skulle gosa.

Men ganska snart, nästan direkt faktiskt när vi kom hem, märkte vi att hon hade lite ovanor. Som öppna dörrarna och nafsa.
Värst var nafsningen, vi kunde knappt gå ut med henne utan hon bara hoppade och skulle bita oss i armarna och så skulle hon jaga bilar. det var en riktig plåga att gå ut med henne och så smet hon varenda gång hon fick chansen. kommer ihåg att jag var mycket besviken, det var ju inte en sådan hund jag ville ha. Promenaderna var inga roliga alls. Det var riktigt jobbigt och när hon väl börjat hoppat omkring oss och börja bita, så var det svårt att få henne att sluta.

Men det skulle visa sig att Dizzy var en väldigt lättlärd hund. Även om det tog väldigt lång tid att få till promenaderna och under nästan 2 års tid så kunde hon ibland hamna i perioder då hon skulle bitas under promenad även fast jag fått bort det.

Som jag slitit med den här hunden. Hon har nästan drivit mig till vansinne många gånger.
Men vilken fantastisk hund hon har blivit. Hon är helt otrolig och jag älskar henne nått så enormt mycket. Hon är inte, fast jag haft henne i 3 år, den lydigaste vovve, hon kan fortfarande dra under promenaderna, välja att inte lyssna på mig och ibland smita. Fast det är inte på långa vägar i närheten hur hon var förut!

Hon är den snällaste hunden jag vet och något så enormt gosig. Om hon fick välja skulle hon nog helst vilja ligga i soffan och bli kliad hela dagarna:)

Min underbara ängel. Min älskade Dizzy

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är pinsamt längesedan jag skrev.. Men jag vet inte, jag glömmer bort den här bloggen på något vis.Men det har ju hänt lite sedan sist jag skrev.Vilda har ju blivit mamma igen! Den 26 mars föddes det 6 valpar, 3 tikar och 3 hanar även denna gång :...

Jag tänkte uppdatera när Vilda blev parad, men precis vid spänningen i samband med Vildas parning så hände det en grej som förändrade mångas liv. Min älskade moster gick hastigt bort, utan någon som helst förvarning och all fokus lades på det.. Men s...

Idag åkte Vilda med Monica ner till Skåne för parning! Vi mötte Monica på tågstationen här i Sundsvall och jag kan ju säga att Vilda blev riktigt glad. Monica ropade på henne och Vilda tittade för fullt och efter ett tag så insåg hon vem det var och ...

Nu var det verkligen evigheter sedan jag uppdaterade här, jag skäms ju nästan! Men, det har ärligt talat inte hänt så mycket, så därför har jag inte skrivit heller.Men det jag kan berätta nu är att Vilda har börjat löpa igen, så nu om 1 vecka kommer ...

Ni vet kanske hur jag sagt att Dizzy är den envisaste hunden jag mött? Jag tar tillbaka det. Zooey är den mest envisaste och tjurigaste hund/valp som existerar. Jag tyckte att Dizzy var illa när hon var yngre, men Zooey tar nog priset. Hon tar inte å...