Jag har tappat all motivation gällande lydnadsträning med Vilda.. Jag kan knappt komma ihåg senast jag tränade lydnad med henne, jag får världens ångest bara jag tänker på det.. Särskilt när det snart är lydnadstävling... Hur tusan ska det gå? Kommer jag ens våga ställa upp?

Ibland mår jag dåligt över det, över att Vilda har hamnat hos just mig. Hos mig som inte utnyttjar hennes otroliga arbetsvilja, hon vill ju träna! Hon vill hålla igång hela tiden och så hamnade hon hos mig, som tappar motivationen skitlätt och inte ens vågar ställa upp på lydnadstävling.. Hon skulle kunna komma så otroligt långt, det är jag helt säker på, bara hon hade fått rätt ägare.. Det känns helt piss ärligt talat. Min älskade lilla Vilda. Får skit dåligt samvete över att jag inte tränar henne på rätt sätt. Känner mig som världens sämsta hundägare.. Det är nästan så jag vill gråta, så illa är det... Fan, jag måste våga, jag måste försöka hitta tillbaka min motivation, det hade säkert varit lättare ifall man hade någon att träna med, men bor man som jag gör så är det svårt...

Och det är inte bara Vilda jag mår dålig över, jag har min älskade Dizzy med.. En hund som fullkomligt älskar att arbeta, särskilt med nosen, att hitta saker. Och hon är så otroligt smart, hon kan nog lära sig vad som helst, nya saker lär hon sig på några minuter. Hon har lärt sig skitmycket, hon kan säkert över 40 tricks, men min fantasi har stannat.. Jag vill så gärna hitta något utmanande åt henne, för det är det hon behöver.. Om någon har något tips på något riktigt svårt och avancerat att lära en hund, så kom gärna med det tipset!

Jag återkommer när allt känns bättre igen..

Jag är fortfarande lika glad över att Vilda klarade sin korning för 1 vecka sedan, det känns faktiskt helt otroligt att ha en KORAD collie! Helt underbart!!
Men lite besviken är jag när jag läser hennes protokoll, att hon enligt det inte alls är lika lekfull som hon är, hon lekte ju, men inte så mycket som hon brukar göra! Hemma är hon helt galen när vi ska leka, synd bara att det inte kommer synas genom det..

I helgen har vi haft mina 2 kusinbarn här, från fre-sön.. Ena fyller snart 4 och den andra är 2..
Och en sak är säker, barn och Vilda går inte ihop! Det är något med det yngsta barnet som gör att Vilda blir osäker på henne.. Amilia som hon heter, får knappt röra Vilda, utan Vilda naffsar till direkt.. Ena gången blev jag verkligen hur arg som helst på Vilda, har aldrig blivit så arg på henne.
Vi satt i soffan och Vilda låg bredvid mig, då kom Amilia och skulle upp i soffan med, men hon lyckades på något sätt göra Vilda irriterad, så Vilda nafsade till lätt på Amilias kind, inget märke alls blev det och det verkade inte göra ont, men jag blev fly förbannad. Jag bara tog Vilda i nackskinnet och drog ner henne från soffan och gick in med henne på rummet och lade henne ner, sedan stängde jag dörren och gick.. Där fick hon ligga kanske 10 minuter innan jag kom in igen och blev sams med henne, gud vad hon gjorde sig till, skulle slicka mig i ansiktet hela tiden...

Men det är konstigt, Vilda har inget emot Joline, den äldre ungen.. Joline får krama henne och allt utan att Vilda gör något. Men min moster hund (ungarnas farmor) har också svårt för Amilia, vill inte alls ha henne i närheten, medans Joline går hur bra som helst..

Dizzy däremot, henne är det inga problem med alls.. Hon bryr sig inte ett dugg om vad Amilia gör med henne, jag lovar, Amilia skulle säkert kunna hoppa på Dizzy utan att hon skulle bry sig. Dom är där och pillar och grejjar med henne jättemycket samt använder Dizzy som kudde och så, och hon bryr sig inte ett smack, hon bara ligger där och mår gott, en riktigt perfekt familjehund är hon <3

Hoppas bara jag kommer få Vilda att förstå att det är INTE okej att göra så mot barn.. Inga människor alls heller.. 

Tycker bara det är konstigt att hon gör så mot Amilia men inte Joline..
Tänkte att det kanske berodde på att Amilia är mindre än Joline, men det tror jag inte. För när Joline var i den åldern var det INGA problem alls.. Vilda sprang med och lekte och följde efter Joline överallt och skulle pussas...

Konstigt är det iallafall..

Är så otroligt glad, Vilda klarade sitt MT med 364 poäng och heter nu "KORAD Mironik's Ursus Malai"..

Riktigt skoj var det och det gick ju så bra! Det som var lite synd är att Vilda inte alls kampade och lekte lika mycket som hon gör här hemma, då är hon ju galen, men hon fick bra på leken ändå..
Den sociala biten ska vi väl inte ens tala om, finns tusan inte så mycket socialt med Vilda inte :P

Och på jakten så började hon jaga ända fram till saken, men hon tog den inte, lite synd, för hon sprang så målinriktat!

Mest stolt är jag över dumpen och skramlet.. På dumpen hann domarna knappt med sig, för på en gång den flög upp skällde Vilda till en gång och sedan var hon framme vid den och nosade, alltså gick den delen bättre än på MH:t..
Och skramlet gick skitbra med, stannade och gick fram direkt..
Dock sa domarna att Vilda gjorde en båge när vi skulle gå förbi på vägen tillbaka men är helt säker på att det inte var pga skramlet, utan Vilda var skitnödig och försökte dra sig till skogen, för på en gång vi var klar så skyndade hon sig och satte sig.. Men det gör inget, vi klarade det ju :D

Helt skottfast är hon denna gång med:D

Lite bilder:

Imorgon är det dags... För MT..
Frågan är bara hur det ska gå. nervös? Ja lite..

Bara ynka 3 dagar kvar till Vildas MT..
Nervositeten börjar komma, men inte så mycket. Försöker bara se det som en rolig grej, klarar hon det inte så klarar hon det inte helt enkelt. Jag vet ändå att jag har en grym kick ass collie!! Och det kan ingen annan säga något om;)
Hon är tuff hon, min collieflicka!

I matfors, som ligger ca 1 mil ifrån mig finns det en otroligt lydig hund.. Det är en väldigt vacker svart-vit australian shepherd hane.. Hela hans ansikte och krage är vit och resten av kroppen är svart, han är så fruktansvärt vacker. Vi brukar alltid åka förbi där han bor för att få en chans att se honom..
Han går nämligen lös på gården, utan tillsyn och inget staket. Men han lämnar aldrig gården. Jag har flera gånger gått förbi där med mina hundar, men inte ens då går han ifrån. Han går fram till tomtens gräns ungefär, eller en bit längre in och så står han bara där och kollar på en. Har gått förbi med löptik med, inte ens då går han ifrån. Det har funnits hundar som skällt på honom, men som sagt, han bryr sig inte ett smack.

Men det mest otroliga var det mamma berättade häromdagen. När dom är ute och går med honom så har dom inget koppel, utan han går lös. Och mamma mötte dom utanför ICA för någon dag sedan och då hade hon sett hur hussen till hunden sa åt honom att lägga sig ner och sedan stanna, därefter gick hussen in på ICA och handlade, medans hans hund låg lydigt kvar utanför affären okopplad och väntade.

Hur otroligt är inte det? Hur tusan får man en sådan lydnad på sin hund? Måste ligga mycket träning bakom det. Helt otroligt, jag är så imponerad.

Om man jämför med den hunden så är nog inte mina ett dugg lydiga, särskilt inte Dizzy, den lilla bråkmakaren.. Haha helt ärligt, envisare hund får man faktiskt leta efter. Men det gör inget (dom flesta dagar iallafall, beroende på humör). Det är trots allt det som är en del av Dizzys charm. Det är ju sådan hon är, sådan hon alltid varit, dom 4 åren och 8 månaderna jag haft henne.
Oj.. Vad länge det är förresten. Snart 5 år, det är helt sjukt. Jag var bara 16 då när vi köpte henne och nu är det inte långt kvar tills jag fyller 21, helt sjukt måste jag säga. Tiden går definitivt fär fort!

Skulle träna lydnad med Vilda förut, gick inte så bra, hon var väldigt okoncentrerad och ville bara leka.. Dessutom visade det sig även senare att hon är dålig i magen idag så har fått sprungit ner med henne i duschen.. Ni kan ju tänka er vart allt skit fastnar..

Så det lär väl bli några rundor till duschen med henne idag skulle jag tänka mig. Men det är sådant man får ta.

Dizzy fick också träning och som vanligt så körde jag allt möjligt, lite söka godis på gräsmattan, lydnad och alla hennes tricks.. Det är såå roligt att se henne jobba, hon blir så lycklig då, svansen bara går och går på henne. min lilla vovve :)

Nästa helg är det MT... Nervös? Nja, inte direkt.. Men det kommer väl..