Är det meningen att jag alltid ska ha problem med Dizzy? Ska jag aldrig få slappna av när det gäller henne?

Hon stack igår igen och var borta i 25 minuter, vägrade komma när jag ropade, slog dövörat till.

I över 2 år har jag kämpat på med inkallningen med henne, vi kommer i perioder då den funkar superbra, och ibland så funkar det inte alls. jag tränar och tränar. Varje gång hon sticker så känner jag mig mer och mer misslyckad som hundägare, ska jag aldrig lyckas? Ska jag aldrig få njuta riktigt helt av att kunna ha henne lös utan att oroa sig att hon ska springa iväg, eller springa fram till nån människa som kanske går förbi.
Vad är det jag gör fel? Jag förstår inte. Jag vill inte bli tvungen att hålla henne kopplad jämt, det är inte ett liv för en hund tycker jag, dom ska ha möjligheten att få vara lös, springa omkring m.m Dizzy skulle inte klara av att gå kopplad jämt, hon skulle inte bli lycklig av det.

Ska det aldrig bli bra?