Igår var jag glad, för jag upptäckte att en närliggande klubb anordnade en extra lydnadstävling för dom som tävlar lydnadsklass 1 och 2 så jag tänkte anmäla Vilda dit, dessutom hade vi ju våran första tävling nu på lördag.
Var glad och helt pepp på att köra och längtade tills lördagen så vi äntligen kunde få komma ut och tävla och hoppas på att känslan över att jag är värdelös skulle försvinna.
Jag var glad och uppspelt tills imorse..

Kliver upp och upptäcker blod på golvet och förstår genast vad som hänt. Tittar på Vilda och får det bekräftat, hon hade börja löpa.. Besvikelsen var så stor att jag nästan började gråta och jag gick och svor en massa svordomar för mig själv och har inte kunnat tänka på något annat idag. 
För första gången ser jag nackdelen med att ha en tik. Varför varför hade hon inte kunnat börja löpa på söndagen åtminstone, så hade vi iallafall hunnit med en tävling.. 

Allt det här betyder att jag inte kommer kunna tävla förrän nästa år. När Vilda är 4 år.. Så jäkla sjukt. Hur kan det ha gått så fort? Och det är fan pinsamt att jag bara tävlat en gång med henne. Alla andra bara klättrar i klasserna..