På lördagen så for jag iväg till en kompis som bor ca 8 mil bort. Med mig hade jag Dizzy, för jag kände att hon behövde lite tid med mig utan Vilda och kände att hon behövde få komma med på lite äventyr. Dessutom så känner ju Dizzy min kompis Lisa väl, samt Lisas leonberger Gåva, eftersom vi gick i samma klass på Nordvik och delade rum i ett halvår där. 
Vi tog bussen dit, vilket gick bra. För några år sedan ville Dizzy inte alls åka buss utan gnällde hela tiden, men nu så ligger hon och sover hela resan.

Strax innan vi svänger in på busstationen i Härnösand, så får Dizzy syn på Lisa & Gåva och blir helt galen av lycka, hon hoppar upp på sätena och tittar hela tiden ut genom fönstret med en viftande svans.
Hon praktiskt taget släpade ur mig ur bussen och sprang fram till dom, hon blev så lycklig!

Jag måste säga att det är en ren fröjd att ha med Dizzy på olika ställen numera.
Ni som följt oss ett tag vet ju vilka problem jag har haft med Dizzy. Det var inte ett dugg roligt att ta med henne någonstans, för det skulle betyda att det blev väldigt jobbigt för mig. Jag kan inte koncentrera mig på något annat än dizzy då, för hon drar i kopplet och har varit rent odräglig.
Men nu, efter 5,5 år tillsammans så har hon äntligen skärpt till sig, jag fullkomligt älskar att ta med henne nu.
För hon drar nämligen inge alls i koppel, hon är lugn på nya ställen och hon lyssnar jättebra :)
Mycket slit har det varit, men det har det varit värt!!

Tråkigt var det att åka ifrån Lisa igen dock, vi kom hem igårkväll. Om det inte vore för att jag ska iväg ikväll för att vara hundvakt tills onsdag, så hade jag stannat en dag till!