I matfors, som ligger ca 1 mil ifrån mig finns det en otroligt lydig hund.. Det är en väldigt vacker svart-vit australian shepherd hane.. Hela hans ansikte och krage är vit och resten av kroppen är svart, han är så fruktansvärt vacker. Vi brukar alltid åka förbi där han bor för att få en chans att se honom..
Han går nämligen lös på gården, utan tillsyn och inget staket. Men han lämnar aldrig gården. Jag har flera gånger gått förbi där med mina hundar, men inte ens då går han ifrån. Han går fram till tomtens gräns ungefär, eller en bit längre in och så står han bara där och kollar på en. Har gått förbi med löptik med, inte ens då går han ifrån. Det har funnits hundar som skällt på honom, men som sagt, han bryr sig inte ett smack.

Men det mest otroliga var det mamma berättade häromdagen. När dom är ute och går med honom så har dom inget koppel, utan han går lös. Och mamma mötte dom utanför ICA för någon dag sedan och då hade hon sett hur hussen till hunden sa åt honom att lägga sig ner och sedan stanna, därefter gick hussen in på ICA och handlade, medans hans hund låg lydigt kvar utanför affären okopplad och väntade.

Hur otroligt är inte det? Hur tusan får man en sådan lydnad på sin hund? Måste ligga mycket träning bakom det. Helt otroligt, jag är så imponerad.

Om man jämför med den hunden så är nog inte mina ett dugg lydiga, särskilt inte Dizzy, den lilla bråkmakaren.. Haha helt ärligt, envisare hund får man faktiskt leta efter. Men det gör inget (dom flesta dagar iallafall, beroende på humör). Det är trots allt det som är en del av Dizzys charm. Det är ju sådan hon är, sådan hon alltid varit, dom 4 åren och 8 månaderna jag haft henne.
Oj.. Vad länge det är förresten. Snart 5 år, det är helt sjukt. Jag var bara 16 då när vi köpte henne och nu är det inte långt kvar tills jag fyller 21, helt sjukt måste jag säga. Tiden går definitivt fär fort!