Måste ju berätta om vad som hände på måndagen.
Jag var hos Niclas när mamma ringde på kvällen och berättade att Dizzy betedde sig konstigt, hon hade t.om åkt hem tidigare från jobbet pga det eftersom min syrra ringt och berättat.
Dizzy ville nämligen inte vara ute och gå, utan stannade hela tiden och tittade bakom sig, mot typ bakbenet och så gjorde hon om och om igen.. När mamma kom hem hade dom gått ut med henne igen, men samma sak. Hon ville inte gå..

Hon hade även stora problem med att lägga sig, hon ville inte riktigt, utan "bugade" istället, sätta sig gick inte heller. Funkade inte ens med godis, så mamma var grymt orolig och det blev även jag.
Så vi bestämde att mamma skulle komma med Dizzy till granlo så skulle jag få titta på henne och se vad det kunde vara. Det kändes som en evighet innan dom kom då:

Jag hade genast börjat misstänka att hon hade fel på höfterna, bakbenet vad som helst.
Iallafall kom dom och vi gick omkring på parkeringen, jag riktigt klämde ordentligt på hennes höfter, ben och allt för se ifall det gjorde ont, men ingenting. Jag letade även efter fästingar och småsår.

Tills jag klämde på hennes mage och tyckte att den var hårdare än vanligt och jag tänkte då att hon kanske inte hade bajsat något den dagen så hörde med syrran och det hade hon inte. Så tänkte då att hon helt enkelt var hård i magen och hade svårt att få ur sig det hon skulle, så jag klämde mycket på hennes mage och sprang med henne och allt för att få igång hennes mage. OCh efter ett tag så sätter hon sig och gör sitt behov och ut kom det bajs som både var grått och hårt och faktiskt både lät och studsade när det landade på backen..
Gissa vilken hund som var precis som vanligt efter det? Jo min älskade Dizzy <3

Hon var bara hård i magen, antagligen för att hon äter som en häst nuförtiden och brukar även tjuva av Vildas mat:P

Är otroligt glad över att det inte var något annat, det kändes så skönt när vi kom på vad det var..

Den hunden kan verkligen skrämma upp en ordentligt:) Min lilla flicka!