Idag var det den hemskaste dagen i mitt liv, min älskade flicka blev påkörd av en bil! När detta hände trodde jag allvarligt talat att jag drömde, jag bara stod där och väntade på att jag skulle vakna, det var så hemskt!

Det som hände:

hade henne lös på gården eftersom min moster och kusin kom så jag släppte bara ut henne så att hon skulle få hälsa, vilket hon gjorde, men hon fick syn på en annan bil på andra sidan vägen som backade och körde sakta, kanske Dizzy fick för sig att det fanns fler att hälsa på? så att hon sprang bara rätt ut och samtidigt kom det en annan bil som körde på henne så hon hamnade en bit upp i luften och landade en bit bort.
Allvarligt talat kommer jag inte ihåg så mycket, är fortfarande chockad, men kommer ihåg att pappa skrev (antagligen av rädsla och oro) "Nu dog hundfan, fan nu dog ju hunden" och att min moster ropade på mig, hon såg inte vart jag var, trodde att jag gick till diket för att kolla till Dizzy, vilket hon inte ville att jag skulle göra, vet ju inte hur det hade kunnat sluta, men jag hade fått syn på Dizzy på gården och gått till henne, hon skakade som fan och bara stod still. Fick knappt in henne i huset för hon skakade så mycket och ville inte. Men vi fick henne att lägga sig ner, medans pappa pratade med gubben som körde på henne, som verkade bry sig mer i bilen än hunden:(
ringde samtidigt till mamma (som var på jobbet) och berättade vad som hade hänt och då kunde jag inte hålla mig längre, jag började faktiskt gråta.. för jag var så himla rädd och så orolig, trodde att vi skulle förlora henne! det var så hemskt, för Dizzy betyder ju så himla mycket för mig. efter ha pratat med mamma hämtade vi alla papperna på dizzy och for iväg till veterinären.

kom fram dit och Dizzy var helt som vanlig, hon drog som fan som hon alltid gör på nya ställen och skulle promt hälsa på dom andra djuren, dom som jobbade där ikväll trodde nog inte att hon hade blivit påkörd med tanke på hur pigg hon var!
Vi fick ett rum vi kunde sätta oss i så vi slapp sitta i vänterummet. satt där inne i 30 min kanske när en skötare kom in och abd oss gå ut och kolla ifall hon kunde kissa och ifall det kom nå blod samtidigt, vilket det inte gjorde, inge fel där. Efter ytterligare 20 min kom äntligen veterinären som undersökte henne och kunde konstantera att hon var okej, inge fel där inte. Han undersökte såret på benet och där fick vi råd vad vi skulle göra där..

halv 9 var vi hemma igen och allt hände vid 6 tiden, så det gick fort allt som tur va! vet inte vad jag hade gjort ifall hon hade blivit allvarligt skadad.
Gud vad det känns skönt nu, min älskade flicka mår bra!